Region Östergötland

Användning av bälten, selar och andra frihetsberövande skyddsåtgärder

Dokumentnamn:
Användning av bälten, selar och andra frihetsberövande skyddsåtgärder
Dokumenttyp:
Medicinsk riktlinje
Utfärdande PE:
Regiongemensamt ()
Sökord:
bälte, selar
Giltig fr o m:
2017-03-01
Utfärdande enhet:
Habiliteringarna i Region Östergötland
Målgrupp:
Arbetsterapeuter på Habiliteringarna i Östergötland
Giltig t o m:
2018-04-02
Framtagen av:
Arbetsterapeutgruppen på Habiliteringarna i Östergötland
Godkänd av:
Susan Ols, regionjurist
Diarienummer:
NSC-2016-31
ICD-10 kod:
Kön:
Alla
Ålder:
Alla

OBS: Dokumentets giltighetsdatum har passerat.

Riktlinje för användning av bälten, selar och andra frihetsberövande skyddsåtgärder gällande barn/ungdomar och vuxna som har kontakt med Habiliteringen i Östergötland  

 

Bakgrund

Alla medborgare är genom grundlag skyddade mot frihetsberövande och påtvingade kroppsliga ingrepp av myndigheter, exempelvis inom sjukvården. Tvång och frihetsberövande åtgärder är bara tillåtet om det finns stöd i lag.
Vård enligt hälso- och sjukvårdslagen och lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS) är frivillig och tillåter inte att patienters rörelse begränsas mot deras vilja. Under vissa förutsättningar är det möjligt att använda exempelvis bälten, selar, sänggrindar och brickbord, så kallade frihetsberövande skyddsåtgärder.

Syfte

För personer med motoriska och/eller kognitiva funktionsnedsättningar kan behov finnas av hjälpmedel och skyddsåtgärder för:
• positionering, för att främja en god sittställning, kunna växla mellan aktivt och passivt sittande samt motverka felställningar/kontrakturer och smärta, 
• säkerhet, för att undvika fall och fallskador under en aktivitet och i samband med förflyttning till och från aktiviteter. Gäller inte transport i färdmedel.

När får man inte använda frihetsberövande skyddsåtgärder?

Bälten, selar, brickbord och andra skyddsåtgärder får inte användas i andra syften än ovanstående. En frihetsberövande skyddsåtgärd får aldrig ersätta personer/personal. Frihetsberövande skyddsåtgärder får inte användas för att kompensera till exempel bristande bemanning, brister i kompetens eller att verksamheten bedrivs i lokaler som inte är ändamålsenliga. Det gäller oavsett om den enskilde har samtyckt till åtgärden eller inte. Syftet måste vara att stödja och hjälpa personen - inte att kompensera för brister i verksamheten.

När får man använda frihetsberövande skyddsåtgärder?

När syftet med en frihetsberövande skyddsåtgärd är att hjälpa och stödja personen är det tillåtet om personen samtycker till det.

Samtycke

Frihetsberövande åtgärder får inte användas i syfte att frihetsberöva en person men däremot som skydd eller hjälpmedel när den enskilde samtycker till åtgärden. Personer som inte har förmåga att uttrycka sitt samtycke muntligt eller skriftligt kan genom sina reaktioner visa hur de upplever en viss åtgärd. Det får i sådana fall vara vägledande för om samtycke föreligger eller inte. Det finns olika typer av samtycken.
Uttryckligt samtycke innebär att personen har uttryckt sin vilja muntligen, skriftligen eller genom t ex att nicka.
Konkludent samtycke består i att den enskilde agerar på ett sätt som underförstått visar att han eller hon samtycker, t e x genom att underlätta åtgärdens genomförande.
Ett presumerat samtycke bygger på att den som ska vidta åtgärden förutsätter att åtgärden är förenlig med personens vilja.
Hypotetiskt samtycke innebär att en person inte har gett sitt samtycke, men att han eller hon skulle ha samtyckt till åtgärden om han eller hon hade fått tillfälle att ta ställning i frågan.
För åtgärder som är särskilt ingripande, som fastspänning i bälte, bör ett samtycke vara tydligare än ett presumerat eller hypotetiskt samtycke.
Anhöriga eller andra närstående kan inte samtycka till vård eller omsorg mot den enskildes vilja eller till användning av tvångsåtgärder.

Återtagande av samtycke

Ett samtycke kan när som helst återkallas. Om en person motsätter sig en åtgärd som han eller hon tidigare har samtyckt till så får åtgärden inte vidtas eller fortsätta.

Bedömning i varje enskilt fall

Generella beslut om att åtgärder som exempelvis larm, sänggrindar och bälten inte får användas kan strida mot hälso- och sjukvårdslagens krav på god vård.
En viss åtgärd kan vara ett hjälpmedel om det ökar personens känsla av trygghet, men en tvångsåtgärd om personen upplever åtgärden som obehaglig. Till exempel kan ett bälte vara ett hjälpmedel som bidrar till att en person sitter bra och känner sig trygg och säker, men bältet kan också vara en tvångsåtgärd om personen visar att han eller hon inte vill vara fastspänd utan upplever det obehagligt. Bedömningen måste göras i varje enskilt fall och i varje aktivitet.
En förskrivare gör alltid den första bedömningen av om behov finns av en åtgärd eller ett hjälpmedel. En förskrivning och utprovning sker av förskrivaren som också har ett uppföljningsansvar kring hur det fungerar och om behoven förändras.
En bedömning måste även ske vid varje tillfälle som hjälpmedlet (bälte, selar mm) används då det finns yttre omständigheter som kan påverka, exempelvis trötthet, smärta eller beteende. Den bedömningen görs då av den person/personal som ansvarar för barnet/ungdomen vid just det tillfället.

Barn

Personer under 18 år har en eller två vårdnadshavare som har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. I hälso- och sjukvård har barnet möjlighet att själv bestämma vissa saker beroende på ålder och mognad. Vård av barn ska i möjligaste mån ske i samförstånd med barnets vårdnadshavare, men vårdande personal ansvarar för sina bedömningar av åtgärder. Vårdnadshavare kan inte samtycka till en tvångsåtgärd för sitt barns räkning, men kan ibland vara vårdpersonalen behjälplig vid bedömningen av om ett barn samtycker eller inte.

Exempel

Bälte kan bara användas med den enskildes samtycke och under förutsättning att syftet är att det ska var en hjälp för den enskilde. Om man vid en individuell bedömning kommer fram till att den enskilde vill och behöver ha ett bälte för att kunna sitta upp vid till exempel måltider och aktiviteter kan det vara en bra lösning. Är syftet däremot att hålla fast en orolig person eller av annat skäl begränsa den enskildes rörlighet får man inte använda bälte även om den enskilde samtycker.
Man kan använda brickbord med den enskildes samtycke. Innan en sådan lösning används behöver det klarläggas vad syftet med brickbordet är. Om man vid en individuell bedömning kommer fram till att den enskilde vill och behöver ha ett brickbord för att till exempel möjliggöra aktivering kan det vara en bra lösning. Om syftet är att använda ett brickbord för att minska tillsynsbehovet för att kompensera för bristande bemanning är användningen inte tillåten.
Förskrivna hjälpmedel får inte användas mot den enskildes vilja.

Riskanalys

Då även en skyddsåtgärd kan vara förenad med risker för den enskilde behöver en riskanalys göras. Många hjälpmedel förskrivs som medicintekniska produkter. Hälso- och sjukvårdspersonal som använder och hanterar medicintekniska produkter ska ha kunskap om riskerna vid användning av produkterna. Den som förskriver eller lämnar ut en medicinteknisk produkt ska bland annat bedöma behovet av anpassning av patientens hemmiljö för att produkterna ska fungera tillsammans på ett säkert sätt, informera användaren om hur produkten ska användas och de åtgärder som ska vidtas i enligt med tillverkarens säkerhetsföreskrifter.

Kan anhörig, god man eller förvaltare kräva användning av en tvångsåtgärd?

Anhörig, god man eller förvaltare kan inte ställa krav på att personal ska utföra vård eller omsorg mot en persons vilja eller att använda tvångsåtgärder.

Dokumentation

En patientjournal ska bland annat innehålla väsentliga uppgifter om vidtagna åtgärder. Likaså ska den information som patienten har fått och de ställningstaganden som gjorts i fråga om val av behandlingsalternativ framgå. Dokumentationen ska också innehålla uppgifter om ställningstagande att inte vidta någon åtgärd. I dokumentationen ska det framgå om samtycke finns för en aktuell åtgärd och dess varaktighet samt tid för uppföljning och utvärdering.

Uppföljning

Hur ofta en uppföljande bedömning ska göras beror på vad som är lämpligt i det specifika fallet samt syftet med åtgärden.