Region Östergötland

Plastikkirurgi - Ingrepp inom offentlig sjukvård

Dokumentnamn:
Plastikkirurgi - Ingrepp inom offentlig sjukvård
Dokumenttyp:
Medicinsk riktlinje
Utfärdande PE:
Sinnescentrum (SC)
Sökord:
plastik, operation, kosmetiskt, estetiskt,
Giltig fr o m:
2010-03-11
Utfärdande enhet:
Hand- och plastikkirurgiska kliniken
Målgrupp:
Medarbetare på HPK, remittenter
Giltig t o m:
2021-01-30
Framtagen av:
Anders Berggren, överläkare HPK
Godkänd av:
Thomas Hansson, verksamhetschef HPK
Diarienummer:
RC-2007-00208
ICD-10 kod:
Kön:
Alla
Ålder:
Alla

Plastikkirurgi

 

Vilka ingrepp hör hemma inom den offentliga sjukvården?

 

I hela västvärlden har man under det senast årtiondet – i takt med ökad välfärd, ökat medvetande om ”skönhetsideal” etc – kunnat konstatera en kraftig ökning av antalet kirurgiska operationer med mer eller mindre ”estetisk” indikation, dvs ingrepp vars huvudsyfte är att förbättra individens allmänbefinnande genom avlägsnande eller reducering av ”skavanker” (ofta åldersbetingade) som av personen i fråga upplevs som utseendemässigt störande.

 

Den estetiska (”kosmetiska”) kirurgin utförs överallt av välutbildade plastikkirurger, som i kraft av sina speciella kunskaper och tekniska färdigheter kan bedriva denna mycket delikata och ofta utomordentligt krävande kirurgi, vars hela existens står och faller med komplikationsfria och fullgoda resultat. Ofta är det ju nämligen frågan om en utpräglad ”millimeterrättvisa”!

 

Många uppföljande undersökningar har entydigt visat att betydelsen av ett ”estetiskt” ingrepp för den enskilde patienten är mycket stor, med klart positiva effekter på subjektivt välbefinnande, självförtroende, socialt umgänge m m. Med ett offentligt finansierat sjukvårdssystem som det svenska – och med en stram sjukvårdsekonomi, som i dagens läge medför en hård belastning på de plastikkirurgiska klinikernas totala operativa resurser – har emellertid den estetiska kirurgin nödvändigtvis blivit helt bortprioriterad: vissa ingrepp såsom ansiktslyftningar, fettsugningar etc har sedan år tillbaka helt försvunnit från (eller har aldrig upptagits på) klinikernas repertoar, medan andra varit föremål för upprepade gränsdragningsdiskussioner, såväl internt som på riksplanet.

 

Självfallet har svårigheterna varit störst i gränsområdena, där det ofta föreligger en diskrepans mellan patientens subjektiva uppfattning om ”nödvändigheten” av en operation och undersökarens objektiva prioritering med hänsyn tagna till resurstillgång och möjligheterna för uppfyllande av patientens önskemål.

 

Vid Hand- och plastikkirurgiska kliniken, US, har sedan 1985 förts en rad koncensusdiskussioner i dessa frågor, och på de följande sidorna redovisas resultatet av dessa diskussioner. Vi är fullt medvetna om att en lång rad individuella faktorer spelar in, som gör det omöjligt att kategoriskt dra knivskarpa gränser, men finner det dock - mot ovan anförda bakgrund – nödvändigt att för en rad tillstånd precisera våra rekommendationer.

 

Kraven på den offentliga sjukvården ökar ständigt. Dess resurser ökar tyvärr inte i lika snabb takt. Nya operations- och behandlingsmetoder tillkommer varje år som gör att vi kan framgångsrikt lösa problem vilka tidigare varit mycket svårlösta. För att kunna bereda dessa nya patientgrupper (t ex tissue 2(4) expansion, rekonstruktiv mikrokirurgi, ledproteser etc) plats inom den givna ramen måste vi således prioritera de ingrepp som odiskutabelt hör hemma inom den offentliga sjukvården. Vissa typer av operationer hör däremot i dagens läge rimligen icke hemma inom offentlig sjukvård.

 

Generellt kan man säga att missbildningar och tumörer samt rekonstruktion efter kirurgi och trauma tillhör klinikens arbetsområde. Förändringar som ryms inom populationens s k normalvariation bör däremot inte åtgärdas med resurser från den offentliga sektorn. Nedan följer ett antal exempel på olika tillstånd som diskuterades.

 

Hudförändringar i ansikte och på bålen

 

Naevi: Naevi (pigmenterade hudförändringar, s k ”födelsemärken”) som förändras (växer, blöder eller ändrar färg) skall givetvis opereras i profylaktiskt syfte för att utesluta malignitet. Vid klar klinisk malignitetsmisstanke eller om förändringen sitter på bålen kan förändringen exstirperas av primärvården eller på kirurgisk klinik.

 

Klart benigna naevi (intradermala naevi) finns i ett stort antal hos varje individ och bör således inte komma ifråga för exstirpation (oavsett storlek), vare sig i ansiktet eller på bålen. Naevi som ger funktionella problem t ex sår vid rakning, kan dock tas bort via Hand- och plastikkirurgiska kliniken. Maligna överraskningsfynd är mycket ovanliga, och exstirpation av benigna, oföränderliga naevi kan aldrig utföras i så stor skala att det utgör en effektiv profylax mot uppkomsten av maligna melanom. Borttagning av ”prickar” utan strikt medicinsk indikation, enbart på grund av patientens önskemål härom, kan möjligen vara en uppgift för privat sjukvård.

 

Atherom: Är ett patologiskt tillstånd som kan ge upphov till infektioner i atheromet och andra besvär, varför atherom i ansiktet lämpligen opereras av plastikkirurg, medan förändringar på bålen kan omhändertas av allmänkirurg.

 

Basaliom: En tumör som, om den inte åtgärdas tidigt, kan sprida sig lokalt och få ett fatalt förlopp. Bör därför opereras så snart som möjligt. Om förändringen sitter i ansiktet bör detta göras av plastikkirurg eller av annan med det behandlingsmässiga förfarandet välbekant operatör. Förändringar på bålen kan – under förutsättning av att histopatologisk diagnostik och uppföljning kan tillfredsställande genomföras – excideras av distriktsläkare eller allmänkirurg.

 

Ärrbildningar: Ett resultat av tidigare operation eller skada. Är dessa allvarligt störande funktionellt för patienten bör plastikkirurg hjälpa till med ärrkorrigering. 

 

Tatueringar: Tatueringar är ett självförvållat tillstånd och tas ej bort i landstingets regi.

                                                                                                              

Lipom: Lipom är ett patologiskt tillstånd där förändringen sakta tillväxer. Lipom i ansiktet (relativt sällsynta) bör åtgärdas av plastikkirurg, medan avlägsnande av lipom på övriga lokaler icke behöver plastikkirurgisk specialist.

 

Xantelasma: Xantelasma är en godartad förändring kring ögat som ger kosmetiska besvär. Åtgärdas ej i landstingets regi.

 

Det kvinnliga bröstet

 

Asymmetri: Vissa av dessa förändringar kan sägas vara klart patologiska tillstånd och dessa patientgrupper bör få hjälp med operation av plastikkirurg. Villkor: Se nationella riktlinjer för bröstreduktion. 

 

Aplasi: Total hypoplasia mammae (aplasi). Operationsindikation endast vid total aplasia mammae.

 

Måttlig hypoplasi och ptosis mammae: Dessa förändringar utgör inte något patologiskt tillstånd, utan snarare en normalvariation och/eller ett uttryck för normala förändringar uppkomna efter graviditet och amning. Dessa patienter bör således icke åtgärdas inom ramen för allmänna medel.

 

Hyperplasia mammae: Ett patologiskt tillstånd som när det ger betydande funktionella besvär i form av rygg- och axelvärk bör opereras.
Villkor för operation: Se nationella riktlinjer för bröstreduktion.

 

Buk

En måttlig hängbuk är inte ett tillstånd som föranleder åtgärd i landstingets regi. Stora hängbukar som uppkommit efter t ex kraftig bantning, gastric bypass-operation (eller liknande) samt efter graviditet kan komma i fråga för bukplastik. Fettsugning av bullig buk eller kraftig lår är inte en operation som bör göras i offentlig regi.
Undantag, Morbus Dercum.
Villkor: Se nationella riktlinjer för bukplastik.  

 

Näsdeformiteter

 

Traumatiska deformiteter: Deformation av ytternäsa eller septum efter föregående känt trauma är ett förvärvat patologiskt tillstånd och bör således åtgärdas inom den offentliga vården.

 

LKG-näsor och Binders syndrom: Klart patologiska tillstånd som bör åtgärdas av plastikkirurg.

 

                                                                                                                                    4(4)

Funktionella besvär: Patient som har funktionella besvär i form av nästäppa, septumdeviation, näsvingeinsufficiens eller liknande bör givetvis få hjälp av antingen plastikkirurg eller öron-näs-halsläkare.

 

Kosmetiska näsdeformiteter: Avvikande näsor, som pg a form eller storlek är patienten misshagliga, kan icke karakteriseras som ett sjukligt tillstånd utan utgör snarast en variant i normalvariationen. Dessa förändringar bör ej åtgärdas inom den offentliga ramen.

 

Det är självfallet utomordentligt viktigt att alla patienter som söker på plastikmottagningen får en enhetlig bedömning. Det är därför vår strävan att samtliga undersökare ständigt har ovanstående principer aktuella och ger patienten en välavvägd förklaring till att han/hon inte kan bli opererad inom den offentliga ramen – dvs att resurserna inte räcker till för att åtgärda annat än klart sjukliga tillstånd såsom missbildningar och defekter efter kirurgi och trauma. Östgötar och utomlänspatienter skall givetvis få samma bedömning och behandling.

 

Hand- och plastikkirurgiska kliniken

Universitetssjukhuset

Linköping, maj 2006

 

 

Anders Berggren                                                 Thomas Hansson

Docent, överläkare i plastikkirurgi                         Med dr. överläkare Verksamhetschef

Revisionshistorik:

Senast reviderat, datum: Reviderat av: Godkänt revideringen:
2010-03-11 Lennart Krysander Thomas Hansson