Region Östergötland

Gonorré

Dokumentnamn:
Gonorré
Dokumenttyp:
Medicinsk riktlinje
Utfärdande PE:
Hjärt- och medicincentrum (HMC)
Sökord:
Gonorré, STD, STI, gc
Giltig fr o m:
2015-08-28
Utfärdande enhet:
Hudkliniken i Östergötland
Målgrupp:
Läkare, medarbetare på hudkliniken
Giltig t o m:
2017-08-28
Framtagen av:
Sektionen för venereologi inom Svenska Sällskapet för Dermatologi och Venereologi (SSDV)
Godkänd av:
Lars Falk
Diarienummer:
HMC-2015-246
ICD-10 kod:
(N00-N99) Sjukdomar i urin- och könsorganen
Kön:
Alla
Ålder:
Vuxen/äldre

OBS: Dokumentets giltighetsdatum har passerat.

Dessa riktlinjer är framtagna februari 2015 av en expertgrupp av svenska venereologer på Svenska Sällskapet för Dermatologi och Venereologis initiativ (www.ssdv.se)

Gonorré

 

Bakgrund och klinik

 

Infektionen orsakas av bakterien Neisseria gonorrhoeae, som är en gramnegativ diplokock. Inkubationstiden är vanligen 2-10 dagar. En mindre del av männen och cirka hälften av kvinnorna får en asymtomatisk genital infektion. Sedan mitten av 1990-talet har antalet rapporterade gonorréfall i Sverige ökat från 211 fall 1996 till 1 336 fall 2014.
Majoriteten var smittad i Sverige. Ungefär 70 % av fallen utgjordes av män, varav drygt hälften gällde män som har sex med män. 2014 var medianåldern för kvinnor 24 år och för män 29 år. Mer än en tredjedel var mellan 15-24 år gamla, alltså i gruppen som söker på ungdomsmottagning.
Gonorré kan överföras via vaginala- och anala samlag, oralsex, till ögon via infekterat genitalsekret samt från moder till barn vid förlossningen. Smittsamheten är hög vid oskyddade samlag med infekterad partner.
Den okomplicerade infektionen hos mannen är en uretrit med symtom som flytning, ofta purulent, och miktionssveda. Trängningar till miktion och klåda i urinröret kan även förekomma.
Den okomplicerade infektionen hos kvinnan är en cervicit och/eller uretrit med symtom som flytning, oftast purulent och ibland blodtillblandad. Lågt sittande buksmärtor kan förekomma. Vid uretrit även miktionssveda.
Bartolinis körtlar kan infekteras och då leda till en Bartolinit med en oftast ensidig labial svullnad.
Proktit vanligen asymtomatisk kan utvecklas på grund av smitta via anala samlag. Kvinnor kan få proktit även som resultat av direkt spridning från uretra eller cervix.
Faryngit, vanligen asymtomatisk, sprids till svalget via oro-genital kontakt.
Konjunktivit vid gonorré är ofta ett allvarligt tillstånd, som obehandlat kan resultera i angrepp på och perforation av kornea med ärrbildning som följd. Konjunktiviten beror på att infekterat genitalsekret spridits till ögat. Konjunktivit kan också ses hos nyfödda barn, som smittats av en infekterad moder i samband med förlossningen.
En uppåtstigande infektion hos mannen kan resultera i en epididymit, vanligen endast lokaliserad till ena bitestikeln, med smärta, svullnad och ibland feber. Även prostatit kan ses i sällsynta fall.
En uppåtstigande infektion hos kvinnan kan leda till endometrit, salpingit/pelvic inflammatory disease(PID) med ibland även perihepatit och periappendicit. En mindre del av kvinnor med okomplicerad gonorré utvecklar en PID ofta med symtom som buksmärtor av varierande intensitet, feber och påverkat allmäntillstånd men infektionen kan också gå med få symtom. Som resttillstånd efter en PID kan infertilitet, extrauterin graviditet och kroniska buksmärtor ses.
Disseminerad gonokock-infektion (DGI) orsakas av hematogen spridning men är väldigt sällsynt. Kvinnor drabbas i högre utsträckning än män. De vanligaste symtomen är feber, dock inte speciellt hög, septisk artrit, som framför allt drabbar någon av de stora lederna såsom knäled, handled, fotled och hudlesioner i form av pustler vanligen distalt på extremiteterna. Endast 20–30 % har positiv blododling vid DGI beroende på intermittent bakteremi. Gonorréodling från anogenitala lokaler, svalg eller från sexualpartner är dock positiva i mer än 80 % av fallen. Immunologiska komplikationer efter gonorré kan förekomma, då framför allt i form av reaktiv artrit enbart eller detta som del av Reiters syndrom.

 

Diagnostik


Indikation för testning


Epidemiologisk misstanke, klinisk misstanke, sexuella utlandskontakter, män som har sex med män, person som köper eller säljer sex.

 

Mikroskopi 
 

Patienten bör helst inte ha kissat en till två timmar före provtagningen. Pågående antibiotikabehandling i samband med provtagning kan eventuellt påverka testresultat negativt. Direktprov för metylenblåfärgning tas från uretra med rännslev eller plastögla, från avtorkad cervix med bomullspinne eller plastögla. Sekretet stryks ut tunt på objektglas och färgas med metylenblått. Undersökning i mikroskop visar vid gonorré så gott som alltid positivt direktprov hos män med symtom, men endast i 30-50 % hos kvinnor. I direktprovet ses diplokocker liggande med långsidan mot varandra i cytoplasman hos polymorfkärniga neutrofiler.

 

Odling


Odling är referensmetod. Resistensbestämning görs då alltid.
Odlingsprov tas med avsedd pinne, som sedan stoppas i speciellt transportmedium. Prov från uretra tas på både kvinnor och män 1 cm upp i urinröret. Pinnen roteras försiktigt. Vänta några sekunder innan pinnen dras ut så att sekret hinner sugas upp. Prov från cervix tas 1 cm upp i cervixkanalen efter att portio torkats av. Glidmedel bör undvikas då odlingsprov tas eftersom detta kan vara toxiskt för gonokockerna. Endast vatten används på spekulum. Vattenbaserat sterilt glidmedel fritt från baktericida och bakteriostatiska tillsatser tycks dock inte påverka odling eller NAATs för
N. gonorrhoeae. Om prov endast tas från cervix och inte från uretra missas enstaka fall. Anamnes och klinik får i övrigt vägleda om ytterligare provtagning är aktuell. Prov från svalg tas med pinne, som stryks mot bakre svalgvägg och mot båda tonsillerna. Prov från rektum tas 3-4 cm upp i analkanalen. Vid symtomatisk infektion tas prov helst via proktoskop. Odlingsprov från svalg och rektum har en sensitivitet på < 60%. Vid misstanke på ögoninfektion tas prov från insidan av nedre ögonlocket. Om septisk artrit misstänks tas prov på ledvätska. Vid misstanke på DGI tas blododling, som dock oftast är negativ pga. varierande bakteriemi.

 

Molekylärbiologiska tester


NAATs är speciellt lämpliga att använda vid screening av asymtomatiska individer. Finns symtom tydande på gonorré eller epidemiologisk misstanke bör testet kombineras med gonorréodling. Flera lab. utför nu kombinationstest för gonorré och klamydia på samma prov. NAATs har signifikant högre känslighet än odling för att påvisa N. gonorrhoeae, framför allt från svalg och rektum. Testen är inte licensierade för prov från dessa lokaler. Korsreaktion med andra neisseriaarter förekommer särskilt i svalget. Falskt positiva prover kan också ses i grupper med låg prevalens av gonorré. För att säkerställa diagnosen krävs därför att ett konfirmerande NAAT med annan målgen hos N. gonorrhoeae utförs på samma prov. En nackdel med NAATs är att resistensbestämmning inte kan göras.

Resistensproblematik

Tabell I. Sammanställning av antibiotikaresistens, % resistenta isolat, och β-laktamasproduktion hos N. gonorrhoeae isolerade i Sverige 2006–2013 enligt Nationella referenslaboratoriet för patogena Neisseria, Laboratoriemedicinska länskliniken/mikrobiologi, Universitetssjukhuset, Örebro.

  

2006

n = 352

2007

n = 40

2008

n = 44

2009

n = 384

2010

n = 618

2011

n = 805

2012

n = 877

2013

n = 733
β-laktamaspos 30 30

28

44 29 23 23 19
Ampicillin 30 30 28 44 31 24 23 19
Cefixim 0 <1 1 5 6 8 10 5
Ceftriaxon 0 0 <1 0 2 2 1 <1 (0,4)
Azitromycin 5 7 13 6 12 11 10 12
Ciprofloxacin 61 70 63 75 56 55 62 56
Spektinomycin 0 0 0 0 0 0 0 0

 

Då N. gonorrhoeae uppvisat en nedsatt känslighet eller ökad resistens mot använda antibiotika har infektionen blivit alltmer svårbehandlad. Vi är nu som förstahandsbehandling inne på den sista tänkbara antibiotikagruppen, nämligen bredspektrumcefalosporiner och även mot dessa ses en utveckling mot nedsatt känslighet och ökad resistens.
På grund av ovanstående bör patienter med gonorré handläggas av eller i samråd med venereolog.

 

Behandling


 

Gonorréodling ska alltid utföras innan behandling ges.
Aktuella sexualpartners behandlas efter provtagning utan att invänta provsvar. Övriga sexualpartners behandlas beroende på klinisk bild och provtagningsresultat.

 

Okomplicerad anogenital infektion


Behandling på klinisk eller epidemiologisk misstanke eller vid positivt direktprov då resistensbestämning inte är klar:
– Ceftriaxon 500mg intramuskulärt, engångsdos
Andrahandsalternativ:
– Cefixim (T Suprax) 400mg peroralt, engångsdos (licenspreparat). Observera dock att snabb resistensutveckling mot detta preparat ses. Svikt kan också ses vid svalggonorré även vid ”känslig stam”. Rekommenderas endast om ceftriaxon inte finns tillgängligt.
– Spektinomycin (Trobicin) 2g intramuskulärt, engångsdos (licenspreparat). Spektinomycin är en aminocyklitol och bildar en helt egen antibiotikagrupp. Enda indikationen är gonorré. Spektinomycin kan ges vid penicillinallergi. Preparatet har tidvis varit svårt att få tag på.
Tidigare var ciprofloxacin förstahandsmedel vid gonorrébehandling, men en snabb resistensutveckling framför allt gällande stammar från Asien, har gjort att detta läkemedel nu endast används då resistensbestämning visat känslighet för ciprofloxacin.
En snabb resistensutveckling mot azitromycin har setts de senaste åren. 12 % av stammarna var resistenta år 2013. Observera också att även i de fall stammen in vitro är känslig för azitromycin kan behandlingssvikt ses vid engångsdos på 1g. Högre dos (2g) skall i så fall ges, men denna dos ger inte sällan gastrointestinala biverkningar, vilka kan lindras om azitromycin intas med föda.

 

Behandling utifrån resistensmönster:


Om ampicillinkänslig stam: Amoxicillin 2g, peroralt, engångsdos + probenecid 1g
Om ciprofloxacinkänslig stam: Ciprofloxacin 500mg, peroralt, engångsdos

 

Behandling av gravida med okomplicerad anogenital infektion


Ceftriaxon 500mg intramuskulärt, engångsdos
alt. spektinomycin (Trobicin) 2g intramuskulärt, engångsdos. Preparatet kan ges vid penicillinallergi.


Svalggonorré


Flera antibiotika har sämre effekt vid behandling av svalggonorré än vid behandling av anogenital gonorré. För att fördröja fortsatt resistensutveckling för bredspektrum cefalosporiner rekommenderas kombinationsbehandling med två preparat vid behandling av gonorré i svalget när resistensbestämning inte finns tillgänglig. Kombinationsbehandling ges med ceftriaxon 500 mg intramuskulärt som engångsdos plus azitromycin 2 g peroralt som engångsdos
Är bakteriestammen känslig för ciprofloxacin kan behandling ges med monoterapi ciprofloxacin 500 mg peroralt i engångsdos. Vid fastställd cefalosporinallergi eller penicillinanafylaxi och resistens mot ciprofloxacin ges spektinomycin 2 g intramuskulärt, som engångsdos, tillsammans med azitromycin 2 g peroralt som engångsdos. Azitromycin ger som ovan nämnts inte sällan gastrointestinala biverkningar, vilka kan lindras om azitromycin intas med föda. Spektinomycin som monoterapi rekommenderas inte vid svalgonorré, vilket också gäller för cefixim, på grund av risk för behandlingssvikt.

 

Gonorré-konjunktivit


Ceftriaxon 500 mg intramuskulärt dagligen under 3 dagar. Den längre behandlingen motiveras av att kornean är dåligt vaskulariserad. Patienten handläggs i samråd med ögonläkare.

 

Epididymit


Oftast oklar etiologi då behandling insätts.
Ceftriaxon 500mg intramuskulärt, engångsdos + doxycyklin 100mg x 2 i 10 dagar.
Behandling ofta i samråd med urolog.
Observera att denna behandling inte täcker upp för Mycoplasma genitalium.

 

PID


Oftast oklar etiologi då behandling insätts.
Ceftriaxon 500mg intramuskulärt, engångsdos + doxycyklin 100mg x 2 och metronidazol 400mg x 2 i 2veckor.
Observera att denna behandling inte täcker upp för Mycoplasma genitalium. Behandling i samråd med gynekolog.

 

Disseminerad gonokockinfektion


Ceftriaxon 1g intramuskulärt eller intravenöst en gång/dygn. Andrahandsalternativ är spektinomycin (Trobicin) 2g intramuskulärt två gånger/dygn. Parenteral behandling upp till 2 dygn efter klinisk förbättring sedan cefixim (Suprax) 400mg x 2 peroralt i 7-10 dagar.

 

Anmälan, smittspårning och övrig handläggning

 

Gonorréinfektionen är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen och smittspårning skall göras. Fast partner till patient med gonorré skall behandlas efter provtagning utan att man inväntar provsvar. Patienten rekommenderas avhållsamhet tills uppföljning efter behandling genomförts. Patient, som ändå har samlag under denna period, är skyldig att minimera risk för smitta och informera partnern om aktuell infektion.

 

Kontroll efter behandling


Kontrollprov tas alltid efter behandling. Vid kvarvarande symtom rekommenderas odling för att identifiera eventuellt kvarstående infektion och för resistensbestämning. Odling kan utföras 3-7 dagar efter avslutad behandling helst kompletterad en vecka senare med NAAT för ökad sensitivitet om odlingen är negativ. Kontrollprov hos asymtomatisk patient kan göras med NAAT två veckor efter avslutad behandling med upprepad provtagning efter ytterligare en vecka om positivt NAAT i kontrollprovet. Klar evidens för optimal tidpunkt för kontrollprov med NAAT saknas.