Region Östergötland

Mycoplasma Genitalum

Dokumentnamn:
Mycoplasma Genitalum
Dokumenttyp:
Medicinsk riktlinje
Utfärdande PE:
Hjärt- och medicincentrum (HMC)
Sökord:
Mycoplasma, STD, STI
Giltig fr o m:
2015-08-28
Utfärdande enhet:
Hudkliniken i Östergötland
Målgrupp:
läkare, medarbetare på hudkliniken
Giltig t o m:
2017-08-28
Framtagen av:
Sektionen för venereologi inom Svenska Sällskapet för Dermatologi och Venereologi (SSDV)
Godkänd av:
Lars falk
Diarienummer:
HMC-2015-244
ICD-10 kod:
(A00-B99) Vissa infektionssjukdomar och parasitsjukdomar
Kön:
Alla
Ålder:
Vuxen/äldre

OBS: Dokumentets giltighetsdatum har passerat.

Dessa riktlinjer är framtagna februari 2015  av en expertgrupp av svenska venereologer på Svenska Sällskapet för Dermatologi och Venereologis initiativ (www.ssdv.se)

 

Mycoplasma genitalium

 

Bakgrund och klinik

 

Mycoplasma genitalium är en viktig sexuellt överförbar infektion. Bakterien isolerades först 1980. Kliniska studier kunde påbörjas först 10 år senare då molekylära testmetoder introducerats.
Bakterien orsakar uretrit hos män och kvinnor samt cervicit.
M. genitalium liknar i många avseenden Chlamydia trachomatis och infektionen har teoretiskt samma potential att ge komplikationer.
Få prevalensstudier har gjorts. I yngre allmänpopulation har M. genitalium påvisats i 2-3 %, cirka hälften av motsvarande klamydiaprevalens (studier i England och Australien). På svenska STI-mottagningar är M. genitalium ungefär lika vanlig som klamydia. I högriskpopulation, till exempel kvinnor som söker för symtom på kvinnoklinik, tycks M. genitalium vara vanligare än klamydia.
M. genitalium överförs genom sexuell kontakt. Övriga smittvägar är inte kartlagda.
Inkubationstid: Inga säkra data. Då bakterien växer extremt långsamt kan inkubationstiden bedömas vara längre än vid klamydia.
Infektion med M. genitalium är ofta symtomfri. Symtom och fynd beror huvudsakligen på uretrit och cervicit samt tänkbara komplikationer.

Kvinnor: Varig flytning, mucopurulent cervicit, sveda och klåda i urinröret, mellan- och kontaktblödning, tecken på pelvic inflammatory disease (PID) och långdragen buksmärta.


Män: Flytning från urinröret, ofta varig, sveda och klåda i urinröret, tecken på epididymit och prostatit.


Kvinnor och män: Konjunktivit, mono- och oligoartrit.
Komplikationer: M genitalium orsakar endometrit och PID men sannolikt i lägre frekvens än klamydia. Flera studier har påvisat ett samband mellan tubarfaktorinfertilitet och M. genitalium-antikroppar.
Sporadiskt har M. genitalium rapporterats kliniskt vid epididymit och konjunktivit.

 

Diagnostik

 

Indikation för testning


Nuvarande kunskaper om komplikationer och prevalens är inte tillräckliga för att motivera den frikostiga provtagning som rekommenderas för klamydia.
Provtagning kan rekommenderas vid:
• kliniska tecken på uretrit/cervicit
• kvarstående symtom efter klamydiabehandling om prov för M. genitalium ej tagits primärt
• utredning av PID och epididymit
• utredning av partner till patient med M. genitalium-infektion eller uretrit/cervicit
Frikostig provtagning vid mellan- och kontaktblödning, långdragen buksmärta samt vid upprepad ”UVI”, speciellt om urinodling är negativ, vid konjunktivit, mono-och oligoartrit.
Övervägs också vid bakteriell vaginos och inför invasiva ingrepp som legal abort och spiralinsättning.

 

Provtagning


Prov tas om möjligt först 10-14 dagar efter misstänkt smittotillfälle på grund av den sannolikt långa inkubationstiden. Blåsinkubationstid: 1-2 timmar rekommenderas (säkra data saknas).
Provtagning görs som vid klamydia. Se lokala provtagningsanvisningar!
Män:
Förstaportionsurin (≤10ml).
Kvinnor:
Självtaget prov från slidan, i transportmedium eller i förstaportionsurin (≤ 10ml). Enbart slidprov kan ha otillräcklig känslighet då bakterieantalet vid infektion med M. genitalium kan vara lågt (1/100 jämfört med klamydia).
Vid gynundersökning tas prov från cervix-portio, slidvägg och slidmynning i transportmedium eller förstaportionsurin (≤ 10ml).

 

Laboratoriediagnostik


Diagnostik görs med Nukleinsyre Amplifierings Test (NAAT) som har hög sensitivitet och specificitet. Nuvarande in-house metoder kan komma att ersättas av kommersiella test.
Resistensdiagnostik: Vid misstänkt makrolidresistens kan positivt prov skickas för resistensdiagnostik (PCR), till Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm eller till Skov Jensen, Statens Serum Institut, Köpenhamn.

 

Mikroskopi


Mikroskopi av wet smear och av färgat utstryk från uretra och cervix visar ofta ökat antal PML (polymorfkärniga leukocyter).

 

Behandling och resistens

 

Makroliden azitromycin är det antibiotikum som hitintills visat bästa behandlingsresultat kliniskt och i studier. Makrolidresistent Mycoplasma genitalium (MRM), begränsar nu användandet. Tetracyklin i klamydiados, med ca 30 % utläkning, är inte effektivt som behandling av M. genitalium. Studier med kombinationen tetracyklin och azitromycin kan bli aktuella.

 

Resistens


Risk att utveckla resistens är hög vid behandling med azitromycin 1g som engångsdos (5-15 %) men även vid den förlängda behandlingen har resistens rapporterats (1- 5 %).
Azitromycin 1g som engångsdos skall undvikas som behandling av misstänkt STI.
Vid behandlingssvikt med azitromycin och om reinfektion uteslutits kan moxifloxacin ges.
För att minska antibiotikaförbrukningen och därmed resistensutveckling rekommenderar Läkemedelsverket i sin behandlingsrekommendation av bakteriella STI att, främst i primärvården, undvika diagnostik av asymtomatisk infektion. En konsekvens av detta blir samtidigt en fortsatt tyst spridning.

 

Behandling

 

Okomplicerad infektion


Rekommenderad behandling är azitromycin per os
• azitromycin 500 mg x 1 dag 1 följt av 250 mg x 1 dag 2-5, sk förlängd behandling
Behandlingen är inte kostnadsfri då M.genitalium inte lyder under smittskyddslagen.
• moxifloxacin per os 400 mg x 1 i 7 dagar ges vid makrolidresistens om reinfektion uteslutits
Observera att resistensutveckling rapporterats även vid behandling med moxifloxacin liksom levertoxicitet.
Vid samtidig resistens mot azitromycin och moxifloxacin kan licenspreparatet pristinamycin förskrivas:
• T. Pyostacine® 500 mg 2x3-4 i 10 dagar.  I Sverige har 3-doseringen har hitintills varit rutin, få förskrivningar. I Australien ges nu pristinamycin x 4 kombinerat med tetracyklin.

 

Behandling vid samtidig klamydia


Om klamydiabehandling inte givits primärt rekommenderas azitromycin 500 mg x 1 dag 1 följt av 250 mg x 1 i 4 dagar.

Behandling under graviditet
Skall om möjligt undvikas under första trimestern, därefter kan azitromycin ges. (www.lakemedelsverket.se, 3:2006)

 

Behandling vid amning


Avvakta om möjligt.
• Erytromycin i hög dos, 500mgx4 i 10 dagar kan prövas om test för makrolidresistens är negativt.

 

Behandling vid komplikationer


Kunskaper om komplikationer och behandling av dessa är otillräckliga. Förlängd behandling med azitromycin i 10-14 dagar kan rekommenderas om makrolidresistens uteslutits.
Vid stark misstanke på PID, och ej klarlagd makrolidresistens, kan moxifloxacin ges primärt, moxifloxacin 400mg x 1 i 14 dagar. För närvarande är basala resistensen lägre med detta preparat.

 

Uppföljning

 

Kontroll 3-4 veckor efter påbörjad behandling veckor rekommenderas. Vid positivt test diagnostik av MRM. Hög kostnad kan bli begränsande.

 

Anmälan och smittspårning

 

M. genitalium omfattas inte av smittskyddslagen och anmäls inte.
Aktuell(a) partner provtas och behandlas enligt provsvar eller kan, som vid klamydia, erbjudas omedelbar behandling, oberoende av provtagningsresultat.