Region Östergötland

Syfilis

Dokumentnamn:
Syfilis
Dokumenttyp:
Medicinsk riktlinje
Utfärdande PE:
Hjärt- och medicincentrum (HMC)
Sökord:
Infektion, Syfilis, STD, STI
Giltig fr o m:
2015-08-28
Utfärdande enhet:
Hudkliniken i Östergötland
Målgrupp:
Läkare, medarbetare på hudkliniken
Giltig t o m:
2020-03-31
Framtagen av:
Sektionen för venereologi inom Svenska Sällskapet för Dermatologi och Venereologi (SSDV)
Godkänd av:
Lars Falk
Diarienummer:
HMC-2015-243
ICD-10 kod:
(A00-B99) Vissa infektionssjukdomar och parasitsjukdomar
Kön:
Alla
Ålder:
Alla

Dessa riktlinjer är framtagna september 2017 av en expertgrupp av svenska venereologer på Svenska Sällskapet för Dermatologi och Venereologis initiativ (www.ssdv.se)

 

Syfilis

 

Bakgrund och klinik

 

Syfilis orsakas av en spiroket, Treponema pallidum subsp. pallidum. Den sprids genom sexuell kontakt, via blod samt från mor till foster via placenta. WHO beräknade 2012 att 5.6 miljoner nya fall av syfilis och kongenital infektion är ett problem i många länder. I Sverige minskade syfilis under 1900-talets slut, men därefter har antal fall ökat till drygt 3000 fall per år. Den inhemska spridingen av syfilis ses framförallt hos män som har sex med män, medan majoriteten av kvinnor och män som smittats genom heterosexuella kontakter är smittade utomlands.

Syfilis indelas i olika stadier enligt följande:
Tidig syfilis omfattar primär och sekundär syfilis samt tidig latent syfilis.
Sen syfilis omfattar tertiär syfilis och sen latent syfilis.
I Sverige har man fram till nu satt gränsen tidig syfilis vid smitta inom 2 år, men efter revision av falldefinitionen av syfilis 2017 har man ändrat gränsen till smitta inom 1 år. Den ändrade definitionen innebär att vi anpassar oss till de amerikanska och internationella riktlinjerna(CDC och IUSTI). Däremot har WHO fortfarande kvar tvåårsgränsen i sin stadieindelning från 2016. I våra uppdaterade rekommendationer har vi även anpassat behandlingen till CDC och IUSTI och rekommenderar nu en injektion med långverkande penicillin vid syfilissmitta inom ett år (undantaget gravida kvinnor) och tre injektioner vid smitta för mer än ett år sedan.

Syfilis smittar vid vaginala och anala samlag samt vid oralsex. Vid sexuell kontakt räknas endast tidig syfilis som smittsam, medan blodsmitta och smitta till foster även kan ske vid sen syfilis.

 

Primär syfilis


Inkubationstiden är 10-90 dagar (vanligen 2-3 veckor). På inokulationsstället, vanligen genitalt, uppträder ett indurerat, oömt, vanligen solitärt sår, i typiska fall med ren glänsande sårbotten (hård schanker). Efter någon vecka kan lokala oömma, hårda adeniter palperas. Cirka 25 % av smittade noterar inget primärsår. Utan behandling läker såret på 6-8 veckor.

 

Sekundär syfilis


Symtom uppträder 4 - 10 veckor efter debut av primärsåret som inte alltid är läkt. Spiroketerna har spridit sig via blodet till ett flertal organ inklusive CNS. Kliniken är mycket skiftande. Allmänsymtom såsom måttlig feber och huvudvärk samt generell lymfadenopati kan ses.
Mest karaktäristiskt är hud - och slemhinneförändringar som kan imitera olika dermatoser. Typiskt ses makulära, rödbruna hudutslag på bålen, men även i handflator och på fotsulor. CNS symtom med påverkan på kranialnerver kan förekomma och i sällsynta fall kliniskt manifest hepatit eller nefrit. Obehandlad kan recidiv av sekundärsyfilitisk karaktär uppträda upp till 1-2 år efter smittotillfället.

 

Tertiär syfilis


Tertiär syfilis ses mycket sällan och kan delas in i benign tertiär syfilis, kardiovaskulär syfilis och neurosyfilis. Sjukdomsbilden är således mycket varierande beroende på vilka organ som angrips och symtom uppträder först flera år efter primärinfektionen.

Eventuella neurologiska symtom kan alltså ses både tidigt och senare under syfilisförloppet. Kranialpåverkan, syn- eller hörselpåverkan, meningit, stroke och påverkat mentalt status kan ses inom några månader till de första åren efter smitta. De sena neurologiska manifestationera (t ex tabes dorsalis och pares) ses 10-30 år efter smittotillfället.


Latent syfilis


Definieras som positiv syfilisserologi hos person som inte har några kliniska symtom och som inte fått adekvat syfilisbehandling. Infektionen delas i Sverige in i tidig latent syfilis, med smittotillfälle högst två år före diagnos, och sen latent syfilis där smittoöverföring skett för mer än ett år sedan. Vid äldre infektioner är tidpunkten för smittoöverföring ofta svår att datera.

 

Icke veneriska treponematoser (yaws, pinta, endemisk syfilis)


Dessa infektioner har blivit mindre vanliga men kan fortfarande förekomma inom vissa delar av Asien, Afrika, Syd- och Mellanamerika. Vid utredning av misstänkt syfilis hos en person som kommer från sådant område skall man alltså även ha de icke-veneriska treponematoserna i åtanke.

 

Diagnostik

 

Indikation för testning


Epidemiologisk eller klinisk misstanke på infektion, sexuella utlandskontakter, män som har sex med män, prostitutionskontakter, hiv-infekterade samt frikostigt vid oskyddat samlag med flera partner. Blodgivare och gravida kvinnor testas rutinmässigt för syfilis. Rutinprovtagning för syfilis av immigranter och asylsökande som kallas för så kallat hälsosamtal upphörde 2016.

 

Provtagning och laboratoriemetoder


Vanligen baseras diagnosen på serologin. Serologin kan inte skilja mellan syfilis och andra närbesläktade icke veneriska treponematoser som yaws och pinta. Serologin kan vara svårbedömd och det är angeläget att ha tillgång till minst två specifika och en ospecifik, titrerad syfilistest. Serologin kan vara negativ de första veckorna efter debut av primärsåret. Istället kan då direktpåvisning av spiroketen ske.


Direktpåvisning av T. pallidum i sårsekret eller från vätskande hud-, slemhinnelesioner.
• Mörkfälts- eller faskontrastmikroskopi utförs på vissa venereologmottagningar.
• NAAT (Nucleic Acid Amplification Test) för T. pallidum utförs på Mikrobiologiska laboratoriet (http://www.sahlgrenska.se/sv/SU/Omraden/4/Verksamhetsomraden/Laboratoriemedicin/Klinisk-mikrobiologi/Analyslista-A-O/Lista-over-analyseragens/Syfilis---PCR/) i Göteborg.
Sårsekret, taget med pinne (plast- eller metallskaft, ej trä), skickas i sterilt NaCl


Serologiska tester
• Specifika treponemala tester: påvisar antikroppar (ofta både IgG- och IgM-antikroppar) riktade mot T. pallidum och kommer oftast 1–2 veckor efter primärlesionen. Förutom TPPA (Treponema Pallidum Particle Agglutination test) finns idag ett stort antal nya treponemala syfilistester baserade på definierade epitoper hos T. pallidum. Flera av dessa är automatiserade och används för screening, men TPPA anses vara den mest specifika. Vid positivt utfall i en treponemal screeningtest krävs testning även för TPPA och VDRL/RPR med titrering. För säker serodiagnos krävs positivt utfall i två olika typer av syfilistester. Tillgängliga tester för IgM har låg sensitivitet och specificitet, men IgM är en viktig markör vid misstänkt kongenital syfilis då IgM inte överförs via placenta. Antikroppsnivån på de treponemala testerna är inte korrelerad till sjukdomsaktivitet och kvarstår oftast livslångt. Falskt positiv reaktivitet förekommer.
• Ospecifika icke treponemala tester: påvisar ospecifika antikroppar och blir vanligen positiva 1–3 veckor efter debut av primärlesionen. De mest använda testerna är VDRL (Venereal Disease Research Laboratory) och RPR (Rapid Plasma Reagin). Vid positiv test måste diagnosen verifieras med en specifik treponemal test (se ovan). Negativ VDRL/RPR utesluter inte sen syfilis. De ospecifika testerna är kvantifierbara och används för att bedöma sjukdomsaktivitet och serologiskt svar efter behandling. Falskt positivt resultat kan bl a ses vid andra infektioner, autoimmuna sjukdomar och graviditet.

 

Neurosyfilis


För neurosyfilis saknas strikta laboratoriediagnostiska kriterier. Diagnosen får baseras på en sammanvägning av olika laboratorietester och  klinik. VDRL har hög specificitet i likvor men anges vara positiv i endast 30-50 % av fallen. Treponemala antikroppar i likvor kan vara passivt överförda eller bildade inom CNS. Beräkning av kvoten mellan TPPA titern i serum och titern i likvor kan vara vägledande. En TPPA kvot (TPPA titer serum/TPPA titer likvor) < 32 anses tala för neurosyfilis och en kvot > 256 tala emot neurosyfilis. Ökat antal vita blodkroppar, förhöjt totalprotein och IgG-index talar för en aktiv CNS infektion. Negativ TPPA i likvor anses med stor sannolikhet kunna utesluta neurosyfilis. Diagnosen anses även osannolik om VDRL i serum är negativ.

 

Behandling

 

Alla fall av syfilis ska handläggas av eller i samråd med venereolog. Indikationerna för behandling är vida då det inte finns någon säker markör för utläkning. Vid fall av positiv syfilisserologi, utan säker uppgift angående tidigare behandling, ges behandling för att eliminera risken för senare aktivering av infektionen. Smittotillfälle är ofta svårt att fastställa så vid tveksamhet bör man behandla som vid sen infektion. Förstahandspreparat är penicillin. Ingen resistensutveckling har noterats för penicillin, men däremot har nedsatt känslighet registrerats för azitromycin och erytromycin. Syfilisinfektionen botas med låga doser av penicillin men det krävs kontinuerlig penicillinemi varför depotpreparat av penicillin rekommenderas. För närvarande används Tardocillin (licenspreparat, innehåller även lokalanestetikum; tolycain). Terapisvikt är sällsynt. Doxycyklin kan ges vid pencillinallergi och klinisk erfarenhet visar att detta fungerar väl. En nackdel med peroral behandling är att man inte har kontroll på följsamheten. I samband med behandlingsstart rekommenderas att ny serologi tas, för att kunna jämföra VDRL- nivån innan och efter behandling.

 

Primär, sekundär och tidig latent syfilis (= tidig syfilis)


Benzatinpenicillin (Tardocillin) 2.4 miljoner enheter dag 1. Ges som im injektion 4 ml (1.2 milj enheter) i vardera skinkan. Viss evidens stödjer att gravida kvinnor bör erhålla 2 injektioner, vilka ges med en veckas mellanrum.
Alternatvit Procainpenicillin 600 000-1.2 milj enheter im dagligen i 15 dagar.

 

Sen latent syfilis och syfilis av okänd duration (=sen syfilis)


Benzatinpenicillin (Tardocillin) 2.4 milj enheter im dag 1, dag 8 och dag 15.
Alt Procainpenicillin 600 000-1.2 milj enheter im dagligen i 15 dagar.

 

Penicillinallergi


Doxycyklin 100 mg x 2 i 14 dagar vid tidig syfilis och i 28 dagar vid sen syfilis.

 

Gravid pc-allergisk kvinna


Något fullgott säkert behandlingsalternativ till penicillin finns ej. Med RAST och hudtest bör pc-allergin uteslutas eller bekräftas. Enligt CDC rekommenderas att pc- allergiska kvinnor desensibiliseras och behandlas med benzatinpenicillin. I Janusinfo står följande "Första generations cefalosporiner (cefadroxil och cefalexin i Sverige)kan korsreagera med penicillin, men risken är försumbar med den parenterala cefalosporiner som finns på marknaden idag" och enligt WHOs riktlinjer från 2016 kan man överväga ceftriaxon 1 g im dagligen i 10-14 dagar, under övervakning initialt- om inte anamnes på anafylaxi mot penicillin finns.  Ett alternativ under första trimestern är doxycyklin enligt dosering ovan. Ett annat alternativ är Erytromycin

 

Neurosyfilis (inklusive ögon - och öronsyfilis)


Bensylpenicillin 18-24 milj enheter (ca 10-14 g)/dygn iv, fördelat på upp till 6 doser per dygn (kan även ges som kontinuerlig infusion) i 10 dagar och därefter benzatinpenicillin, 3 injektioner med en veckas mellanrum som vid sen latent syfilis. Vid pc-allergi rekommenderas enligt rekommenderas enligt riktlinjerna från IUSTI 2008 samt Storbritannien 2015 doxycyklin 200 mg x 2 i 28 dagar och enligt riktlinjerna från IUSTI 2014 ceftriaxon 2 g im eller iv i 10-14 dagar. Som alternativ vid pc- allergi rekommenderas också desensibilisering för pc och därefter behandling med bensylpenicillin.

 

Jarisch-Herxheimer reaktion


Feberreaktion inom 24 timmar efter inledd syfilisbehandling. Ses oftast vid tidig syfilis (hos 50-70%). Klingar av inom 1dygn. Vb kan paracetamol ges.Hos gravida kan prematurt värkarbete utlösas.

 

Hoignés syndrom


Psykosliknande bild med dödsångest och hallucinationer i samband med injektionen. Finns beskrivet vid behandling mot procain- och benzatinpenicillin. Orsaken är inte klarlagd, men man har diskuterat om orsaken är intravasal injektion, och det är alltid viktigt att aspirera innan man injicerar preparatet. Reaktionen går över på 20-30 min. Vb ges diazepam rektalt eller im.

 

Uppföljning

 

Vid behandling av en tidig infektion blir de ospecifika serologiska testerna i allmänhet negativa inom några år, medan de specifika kvarstår positiva i många år eller hela livet. Vid behandling av en sen infektion kan serologin kvarstå oförändrad trots att infektionen är adekvat behandlad och utläkt. Blodprov för serologi (VDRL eller annan titrerad ospecifik syfilistest) rekommenderas efter 1, 3, 6, 12 månader och vid sen syfilis även efter 24 månader. Vid sen syfilis med negativ VDRL/RPR före behandling kan en uppföljande kontroll 1-3 mån efter avslutad behandling erbjudas, men därefter avslutas kontrollerna.
Vid tidig syfilis ska VDRL/RPR titern gå ner två titersteg inom 6 mån efter behandlingen och testen blir i allmänhet negativ inom 2 år. Om VDRL blir negativ tidigare kan kontrollerna avslutas. I enstaka fall kan en låg, kvarstående VDRL-/RPR- titer kvarstå länge. Även IgM i låg titer kan kvarstå länge. I enstaka fall kan en låg, kvarstående VDRL/RPR titer också kvarstå länge.
Vid sen syfilisfall gäller att om förväntat serologiskt svar inte ses så rekommenderas lumbalpunktion och eventuellt en ny behandling.

Vid kontroll efter behandling av neurosyfilis rekommenderas LP var 6:e månad för att säkerställa att cellantalet i likvor normaliseras.

 

Anmälan och smittspårning

 

Tidig syfilis (primär, sekundär och tidig latent syfilis) klassas som allmänfarlig sjukdom och anmäls enligt smittskyddslagen. Den smittade rekommenderas att avstå från samlag tills antibiotikabehandling är genomförd (minst en vecka efter sista injektion med långverkande penicillin). Undersökning, diagnostik och behandling är kostnadsfri enligt smittskyddslagen, och smittspårning utförs.

 

Primär syfilis


Undersökning och provtagning av partner de senaste 3-4 månader före symtomdebut.

 

Sekundär och tidig latent syfilis


Undersökning och provtagning av sexualpartner det senaste året före symtomdebut.

 

Sen syfilis


Provtagning av aktuell partner erbjuds, och när det gäller en kvinna övervägs provtagning av hennes barn.


Partneruppföljning


Uppgiven kontakt ska följas i 4 mån. och vid intag av antibiotika i 6 mån. Ibland (t ex partner i pågående relation) är det lämpligt att ge epidemiologisk behandling med benzatinpenicillin 2.4 milj enheter im vid ett tillfälle, istället för att invänta eventuellt serokonversion.

 

Syfilis och HIV

 

Serologin är i allmänhet tillförlitlig vid samtidig HIV-infektion. Påtagligt höga titrar av VDRL/RPR finns dock beskrivet, liksom falskt negativa tester vid uttalad immunosuppression. Tidig utveckling av neurosyfilis är vanligare vid samtidig HIV-infektion. Lumbalpunktion rekommenderas frikostigt om syfilisinfektionen bedöms vara äldre än 1 år samt självklart vid neurologiska symtom, inklusive syn-och hörselpåverkan.
Behandling ges som till hiv-negativ patient. Vid kraftigt nedsatt immunförsvar rekommenderas i viss litteratur att behandling ges som vid neurosyfilis. Serologisk uppföljning är viktig och långsammare nedgång av antikroppsnivåer kan förväntas.

 

Gravida med positiv syfilisserologi - praktisk handläggning

 

Behandling ges som till icke-gravid kvinna med motsvarande serologi. Vid tidig syfilis kan två injektioner benzatinpenicillin (Tardocillin) rekommenderas.
Kvinna som är behandlad och kontrollerad för en syfilisinfektion före aktuell graviditet behöver inte ges ny behandling.
Kopplat till Herxheimerreaktionen kan prematurt värkarbete och påverkan på barnet förekomma, vilket gör att man  kan överväga att inleda behandlingen på sjukhus. Denna risk är störst vid tidig syfilis och vid låga titrar och en infektion som bedöms vara av äldre datum bör man kunna inleda behandlingen polikliniskt, efter information till mamman. Kvinna som är behandlad och kontrollerad för en syfilisinfektion före aktuell graviditet behöver inte ges ny behandling.

Utredning: Kvinna med diagnostiserad, ännu obehandlad syfilis efter 20:e graviditetsveckan rekommenderas ultraljud för att bedöma eventuella tecken på fetal infektion. Splenomegali, ascites och hydrops talar för infektion.


Uppföljning: Återbesök och kontroll av serologin 1-2 månader efter avslutad behandling, samt ny serologi ett par veckor före beräknad partus (kan tas på MVC med anhållan om att få kopia på svaren). Efter partus uppföljning av mamman på venereologmottagning medan barnet följs upp via barnklinik, i samråd med venereolog.


Remiss utfärdas till förlossningsavdelningen (kopia till mamman att ta med till förlossningen). I remissen informeras om
- mammans serologi samt given behandling
- att hon inte är smittsam, dvs inga speciella hygienrutiner krävs
- att man i samband med partus tar blodprov (VDRL/RPR, IgM för syfilis, TPPA) på mamman och barnet och att man på barnets lab-remiss anger att kopia på svaret skickas till aktuell barnklinik
- att barnläkare som undersöker barnet vid utskrivningen från kvinnokliniken utfärdar remiss till barnkliniken för uppföljning. På remissen anges moderns personnummer då det är viktigt att ha tillgång till hennes serologi för att bedöma om eventuellt påvisade syfilisantikroppar hos barnet avspeglar aktuell infektion eller är passivt överförda. Om barnet har påvisbara antikroppar mot syfilis som man tror är passivt överförda från mamman, rekommenderas att man följer barnet till seronegativitet.

 

Kongenital syfilis

 

Fostret smittas främst genom transplacentär överföring av treponemer. Smittan kan ske under hela graviditeten, men sällan före andra trimestern. Man räknar därför med att behandling före graviditetsvecka 16-20 förhindrar kongenital syfilis i nästan alla fall. Risken för överföring är avhängig av syfilisstadiet. Obehandlad tidig syfilisinfektion under graviditet överförs i nästan alla fall till barnet (i 70-100% vid primär och sekundär syfilis, samt i 40% vid tidig latent syfilis), medan smittorisken vid obehandlad sen syfilis anges till ca 10 % eller lägre. Det finns data som tyder på att risken för överföring till barnet är minimal om mamman är negativ i VDRL redan innan behandlingen. Penicillin passerar placenta. Eventuell infektion hos fostret botas i allmänhet även om behandlingen ges senare i graviditeten.

 

Infektion hos fostret och barnet


Följande kliniska bilder är beskrivna:
1) Abort pga massiv fosterinfektion
2) Dödfött fullgånget barn med tecken på generell syfilisinfektion
3) Tidig syfilis (före 2 års ålder). Infektionen är utlöst av hematogen spridning av bakterien och symtomen liknar delvis de vid sekundär syfilis hos vuxna. Vid partus har hälften av barnen inga symtom, dessa uppträder vanligen 3e-8e levnadsveckan. Placenta är förstorad. Barnet är ofta underviktigt och för tidigt fött. Hud- och slemhinneförändringar som vid sekundär syfilis kan ses, men även bullösa förändringar speciellt i handflator och fotsulor. Syfilitisk snuva. Pseudoparalys av en extremitet, osteokondrit och andra skelettförändingar. Hydrops, ikterus, hepatosplenomegali och anemi är vanliga fynd.
4) Sen syfilis (efter 2 års ålder). I allmänhet ett barn som smittats in utero av en låginfektiös moder. Barnet föds med latent syfilis och utvecklar senare, ofta efter 5 års ålder, syfilitiska symtom som vid tertiär syfilis. Några av de mest klassiska symtomen är interstitiell keratit, Hutchinson tänder (övre incisiver breda vid basen och urgröpta i mitten av distala randen) och dövhet (Hutchinsons triad). Andra manifestationer är periostit, sadelnäsa och symtom från nervsystemet.

 

Diagnos hos det nyfödda barnet


Barnet har vid födelsen syfilis IgG-antikroppar som överförts från mamman och som försvinner inom loppet av 6-12 (18) månader. Diagnosen av eventuell infektion hos barnet får baseras på en samlad bedömning av barnets klinik och serologi i kombination med infektionsstatus, given behandling och serologi hos mamman. En gravid kvinna som har blivit behandlad under aktuell graviditet och hennes barn skall alltid kontrolleras vid födelsen i samråd med venereolog och barnläkare. Venblod från barnet och mamman undersöks både med specifika och med ospecifika syfilistester (navelsträngsblod medför risk för kontamination med moderns blod). Om T. pallidum specifik IgM aktivitet kan påvisas eller om de ospecifika testerna (VDRL, RPR) är två titersteg (dvs fyra gånger) högre hos barnet än hos mamman talar det för att infektionen överförts till barnet. En negativ test för specifikt IgM utesluter dock inte infektion då testen har låg sensitivitet.


A) Barn med säkerställd/sannolik kongenital syfilis (klinik och/eller serologi talande för syfilis)


Provtagning/utredning
• Lumbalpunktion (VDRL, celler och protein)
• Blodbild inklusive B-diff (differentialräkning av leukocyter) och trombocyter
• Andra tester som kan vara kliniskt indicerade är röntgen långa rörben, hjärt-lungröntgen, leverprover, ultraljud buk (hepatosplenomegali), ögonundersökning, hjärnstamsaudiometri.
Vid vätskande hud-/slemhinnelesioner görs PCR eller mörkfälts- eller faskontrastmikroskopi för att påvisa T. pallidum.

 

Behandling 
Bensylpenicillin 100 000 - 150 000 enheter (60-90 mg) / kg iv dagl. Detta ges de första 7 levnadsdagarna med 50 000 enheter/kg/dos iv var 12:e timme och därefter var 8:e timme, total behandlingstid 10-(14) dagar. Alt vid normal likvor är Procainpenicillin 50 000 enheter/kg im 1 gång dagl i 10-(14) dagar.


B) Barn utan kliniska eller serologiska tecken på syfilis vid partus


B1. Mamman inte adekvat behandlad eller behandlad < 4 veckor före partus


Provtagning/utredning
• Lumbalpunktion (VDRL, celler och protein)
• Blodbild inklusive B-diff och trombocyter
• Eventuellt röntgen långa rörben och ultraljud buk

Behandling
Bensylpenicillin enligt ovan (A). Om denna behandling ges kan man avstå från ovannämnda provtagning och utredning.
Om lumbalpunktion utförts och likvor är normal finns följande behandlingsalternativ: Procainpenicillin 50 000 enheter/kg im 1 gång dagligen i 10-14 dagar
eller Benzatinpenicillin 50 000 E/kg im i engångsdos.

 

B2. Mamman adekvat behandlad under aktuell graviditet > 4 veckor före partus


Uppföljning med blodprov på barnet för syfilisserologi vid dag 0 (även på mamman vid partus), 1, 3, 6 och 12 månaders ålder (eller tills seronegativitet). Om passivt överförda antikroppar blir VDRL/RPR oftast negativa inom 6-8 mån och TPPA inom 12-18 mån.
Om uppföljning ej är möjlig rekommenderas behandling av barnet direkt vid partus.

 

B3. Om mamman adekvat behandlad och kontrollerad för en syfilisinfektion före aktuell graviditet behöver barnet ej följas upp


Uppföljning efter behandling av kongenital syfilis
Hur täta kontrollerna ska vara efter behandling är beroende av klinik och serologi.
VDRL/RPR rekommenderas vid 1, 3, 6 och 12 månaders ålder (eller tills seronegativitet). Likvor var 6:e månad tills normalisering skett.

 

Handläggning av barn med syfilis efter nyföddhetsperioden
Om det är möjligt inhämtas uppgift om mammans serologi vid partus.

Provtagning/utredning
• Lumbalpunktion (VDRL, celler och protein)
• Blodbild inklusive B-diff och trombocyter
• Utredning utifrån kliniken (t ex rtg långa rörben, hjärt-lungröntgen, ultraljud buk, ögon-, öron-undersökning)

 

Behandling
Bensylpenicillin 200 000 - 300 000 enheter (120-180 mg) /kg iv dagligen, uppdelat på 4-6 doser. Total behandlingstid 10-14 dagar. Om likvor är normal är alternativ behandling benzatinpenicillin 50 000 E/kg (upp till vuxendos 2.4 milj enheter) im i engångsdos, 3 injektioner med 1 veckas intervall.


Vid behandling efter nyföddhetsperioden kan en långsammare nedgång av antikroppar ses.