Region Östergötland

Efterlevandesamtal

Dokumentnamn:
Efterlevandesamtal
Dokumenttyp:
Administrativ riktlinje
Utfärdande PE:
Närsjukvården i östra Östergötland (NSÖ)
Sökord:
Palliativ vård, efterlevandestöd, efterlevandesamtal
Giltig fr o m:
2012-02-28
Utfärdande enhet:
Palliativt kompetenscentrum i Östergötland
Målgrupp:
Vårdande verksamheter i Östergötland
Giltig t o m:
2018-03-01
Framtagen av:
Anna Millberg, överläkare och Med Dr, Yvonne Hajradinovic, sjuksköterska
Godkänd av:
Maria Jakobsson, Verksamhetschef
Diarienummer:
NSÖ 2012 - 31
ICD-10 kod:
Kön:
Alla
Ålder:
Alla

OBS: Dokumentets giltighetsdatum har passerat.

Efterlevandesamtal


 

Bakgrund

Många närstående till döende patienter har ofta en svår situation med bl a oro, utmattning, depression och vanmakt under patientens sjukdomstid och har behov av stöd efter patientens död. Det är därför vanligt, såväl internationellt som i Sverige, att närstående erbjuds efterlevandesamtal en tid efter dödsfallet. Detta är också i linje med WHO:s definition, att palliativ vård inte slutar i och med dödsfallet, utan inbegriper visst fortsatt stöd till närstående. Stödet syftar till att förebygga ohälsa och främja närståendes förmåga att hantera det svåra, också efter dödsfallet (1). Det är ett organiserat stöd oavsett var dödsfallet har skett. Rutin för att följa upp närståendes situation bör finnas vid alla vårdenheter som vårdar i livets slutskede (2).

Ett efterlevandesamtal innebär att personal från den enhet som vårdat patienten den sista tiden, tar kontakt med närmaste närstående. Utformning och mål med efterlevandesamtal kan inom olika verksamheter variera från att vara helt fokuserade på hur den närstående har det, till att också inkludera utvärdering av den palliativa vård som patienten fått. Erbjudande om efterlevandesamtal är en kvalitetsindikator i Svenska Palliativregistret (3).

Även om vi för närvarande inte vet om ett rutinmässigt erbjudande av efterlevandesamtal till alla närstående faktiskt underlättar deras hantering av sorgen (4), så har studier visat att efterlevandesamtal upplevs som något viktigt av en betydande del av de sörjande. I en studie uttryckte 46 % (n=248 svarsfrekvens 66 %) av närstående till patienter som vårdats inom palliativ vård ett behov av efterlevandesamtal. Uppföljningskontakten medförde att den närstående kände sig sedd som en person med egna behov och de uttryckte att det var värdefullt att prata med personalen, bl a om känslor av skuld (5).

De allra flesta närstående klarar av att leva med sin sorg och hantera den som en del av livets alla erfarenheter. Ett mindre antal drabbas av så kallad komplicerad eller förlängd sorg, vilken kan skapa både fysisk och psykisk ohälsa. Tidigast sex månader efter en förlust kan komplicerad sorg konstateras (6).

 

Målsättningar

- Stödja närståendes sorgehantering: fånga upp eventuella frågor, försöka reda ut eventuella oklarheter angående sjukdomen, vården och dödsfallet
- Att vid behov erbjuda fortsatt stöd och lotsa vidare till annan samtalskontakt, särskilt de personer som kan identifieras med ökad risk för komplicerad sorg
- Möjliggöra synpunkter på verksamheten och vårdtiden

 

Praktiskt genomförande

 

Vem erbjuder och hur?
Den personal som tjänstgör i samband med dödsfallet informerar om att efterlevandesamtal är ett arbetssätt vid vårdenheten, vilket innebär att den närmst närstående kontaktas en tid efter dödsfallet och erbjuds ett samtal. Vid dödsfallet lämnas med fördel en kort skriftlig information om erbjudandet, då dödsfallet utlöser en sorgereaktion som kan medföra att det som sägs kan glömmas bort. Det kan också kännas tröstande att ha med sig denna omtanke när man som efterlevande ska fortsätta sitt liv utan den person som dött.

Inbjudan bör göras i god tid före själva efterlevandesamtalet, så närstående hinner förbereda sig. Samtal som planeras genomföras per telefon bör också vara tidbokade.

 

Vem/vilka ska erbjudas?
Minst en närstående vid varje dödsfall ska erbjudas samtal. Om flera närstående vill delta i samtalet, går det självklart bra om de själva är överens om det.

Dokumentera erbjudandet, samt om närstående har tackat ja eller nej.


Vem ska genomföra samtalet?
Någon från enheten som är insatt i vårdförloppet, har kunskap om vad som kännetecknar ett normalt sorgeförlopp och hur man genomför stödjande samtal.


 

När ska samtalet genomföras?
Cirka 6-8 veckor efter dödsfallet brukar vara en lämplig tidpunkt, enligt studier där närstående tillfrågats samt utifrån klinisk erfarenhet (5).

 

Vilken plats är lämplig?
Efterlevandesamtalet bör ske på en ostörd plats där trygghet och avskildhet kan skapas. Det kan vara på vårdenheten, i närståendes hem eller per telefon beroende på närståendes önskemål och vad som är praktiskt genomförbart.

Hur långt ska samtalet vara?
Längden på samtalet, per telefon eller vid personligt besök, kan variera men bör inte vara längre än 90 min.
Det är viktigt att närstående informeras om samtalslängden redan då tiden avtalas.


Hur genomförs efterlevandesamtal?
En grundstruktur med ett antal förformulerade frågor kan underlätta samtalet. Strukturen kan med fördel vara gemensam för enheten.

 
Det bör finnas riktlinjer för:
- Hur frågor från närstående som inte direkt kan besvaras tas omhand (t ex medicinska frågor) inom vårdenheten.
- Hur enheten hanterar missnöje och klagomål från närstående.
- Hur efterlevandesamtalet ska dokumenteras (samtalsinnehåll mm).
Förslag på vad man kan tänka på i samtalet finns i denna länk: Vägledning samtal efterlevande.
 

Vem har ökad sårbarhet?
En av målsättningarna med efterlevandesamtal är att identifiera närstående som har en ökad risk för komplicerad sorg. Här presenteras några sårbarhetsfaktorer som kan ha betydelse vid denna bedömning:
- Plötsligt och/eller traumatiskt dödsfall
- Närstående, som inte är förberedda på dödsfallet
- Stort lidande hos patienten den sista tiden i livet
- En mycket nära relation med den som avlidit (t ex förälder)
- Påtagliga kommunikationsproblem eller konflikter sedan tidigare inom familjen
- Ett skört socialt nätverk
- Annan samtidig känslomässig belastning, såsom skilsmässa, arbetslöshet, ytterligare/flera dödsfall nära i tid 

 
Hur gör du när ETT samtal känns otillräckligt?
I enstaka fall kan det finnas behov av ytterligare ett samtalstillfälle. Närstående kan ha frågor eller klagomål kring vården som inte hanns med eller kunde besvaras. Det kan också vara så att närstående har en helt normal sorgeprocess men behöver lite mer tid för att anpassa sig till den nya livssituationen. En annan anledning till ytterligare ett samtalstillfälle kan vara att du, utifrån vad som framkommer i samtalet, upplever att närstående inte klarar att hantera sin sorg på egen hand, med ökad sårbarhet och risk för komplicerad sorg. Planera då för ett samtalstillfälle till, vilket ska vara väl förberett.

Om du även vid det andra samtalet bedömer att närstående behöver fortsatt stöd, berätta för den du samtalat med om din bedömning och omtanken i det. Erbjud och
lotsa vidare till lämplig samtalspartner/vårdkontakt i enlighet med den egna verksamhetens rutin. Det kan exempelvis vara en kurator eller en läkare vid vårdcentral eller psykiatrisk mottagning, kanske behövs en längre tids uppföljning eller bedömning om sorgereaktionen komplicerats med depression.

Hur kan vi på den egna enheten stödja personal som genomför efterlevandesamtal?
Genom att ha tydlig struktur och riktlinjer för efterlevandesamtalen blir de en viktig och naturlig del av den palliativa vården. Samtalen bör planeras som ett arbetsmoment där det ingår tid för reflektion och återhämtning, gärna schemalagt. Tid ska även finnas för förberedelse och dokumentation.
Ett naturligt kollegialt stöd genom att vid behov få tala med en arbetskamrat efter genomfört samtal är också en viktig del i arbetsmomentet.
Den som genomför samtalen bör också ges möjlighet i att utvecklas i konsten att samtala.


Hur kan vi använda det närstående berättar vid efterlevandesamtalet,
för att förbättra vårt omhändertagande framöver?
Ett efterlevandesamtal leder ofta till att vi som vårdpersonal får veta hur vårdtiden upplevdes, på gott och ont. Den som genomför detta samtal, får ta del av berättelser med information som också övrig vårdpersonal kan ha nytta av. Sådan information kan vara ett stöd i arbetet med att utveckla vården på den egna enheten för patienter i livets slutskede ytterligare och därmed på sikt även underlätta närståendes sorg efter vårdtiden. Därför är det av stor vikt att det ges utrymme att löpande återkoppla från genomförda samtal. Det som då lyfts fram ska vara av värde för vårt omhändertagande, med respekt för den sörjande. Återkoppling kan göras med regelbundenhet exempelvis på arbetsplatsträffar, klinikdagar.


 

Referenser

1. Socialstyrelsen (2013). Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede: Vägledning, rekommendationer och indikatorer. Stöd för styrning och ledning.
2. Nationellt vårdprogram för palliativ vård 2012-2014. http://www.cancercentrum.se/PageFiles/1722/nat_vp_pall_2012.pdf
3. Svenska Palliativregistret http://www.palliativ.se
4. Schut H, Stroebe M S (2005) Interventions to enhance adaptation to bereavement. Journal of Palliative Medicine 8 Suppl 1: S140-7
5. Milberg A, Olsson E C, Jakobsson M, Olsson M, Friedrichsen M (2008) Family
members' perceived needs for bereavement follow-up. Journal of  Pain and Symptom Management 35:58-69
6. Prigerson H G, Horowitz M J., Jacobs S C, Parkes C M, Aslan M, Goodkin K, Raphael B, Marwit S J, Wortman C, Neimeyer R A, Bonnano G, Block S D, Kissane D, Boelen P, Maercker A, Litz B T, Johnson J G, First M B, Maciejewski P K (2009) Prolonged Grief Disorder: Psychometric Validation of Criteria Proposed for DSM-V and ICD-11. PLoS (Public Library of Science) 6 (8): 1-12 PLoS Medicine: 6 (8) e1000121 www.plosmedicine.org 
http://journals.plos.org/plosmedicine/article?id=10.1371/journal.pmed.1000121

 

 

 


 

Revisionshistorik:

Datum Reviderat av Godkänt av
2009-12-01 Framtaget av Anna Milberg öl, Yvonne Hajradinovic ssk, Eva Åstradsson ssk, Tarja Dahlin Linde ssk Maria Jakobsson, verksamhetschef
2012-02-28 Tarja Dahlin Linde, ssk, Yvonne Hajradinovic, ssk. Maria Jakobsson, verksamhetschef
2015-03-01 Anna Milberg, överläkare, Yvonne Hajradinovic, sjuksköterska Maria Jakobsson, verksamhetschef