Det är framförallt smittskyddslagen, SmL, som reglerar smittskyddet. Syftet med smittskyddslagen är i första hand att skydda befolkningen mot smittsamma sjukdomar. Samtidigt måste den som är smittad vara säker på att få den vård, det skydd och det stöd som hen behöver från samhällets sida. Smittskyddsarbetet ska ske med respekt för alla människors lika värde och den enskilda integriteten.
Det finns också andra lagar och förordningar som reglerar smittskyddet och angränsande områden.
Kostnadsfrihet
Kostnadsfrihet vid undersökning, vård och behandling av allmänfarlig sjukdom
Enligt smittskyddslagen har patienter med en konstaterad eller misstänkt allmänfarlig sjukdom rätt till kostnadsfri undersökning, vård och behandling om den behandlande läkaren bedömer att risken för smittspridning minskar.
Smittbärarpenning
Vem har rätt till smittbärarpenning?
Smittbärarpenning kan betalas till den som har eller antas ha en smittsam sjukdom men som ändå kan arbeta. Det kan också betalas till den som smittar eller misstänks föra smitta utan att själv vara sjuk.
Fördjupning
Smittskyddslagen (2004:168)
Smittskyddsförordning (2004:255)
Folkhälsomyndighetens föreskrifter om smittspårningspliktiga sjukdomar (HSLF-FS 2015:10
Folkhälsomyndighetens föreskrifter om allmänna råd om smittspårning (HSLF-FS 2015:4)
Folkhälsomyndighetens föreskrifter om anmälan av anmälningspliktig sjukdom i vissa fall (HSLF-FS 2015:7)
Folkhälsomyndighetens gemensamma författningssamling avseende hälso- och sjukvård, socialtjänst, läkemedel, folkhälsa m.m.
Angränsande lagar
Epizootilagen (1999:657)
Zoonoslagen (1999:658)
Livsmedelslagen (2006-804)
Livsmedelsförordningen (2006:813)
Lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa (2006:1570)
Arbetsmiljölagen (1977:1160)
Förvaltningslagen (1986:223)