Region Östergötland

Endokrinologi inklusive hypertoni 2017

Medlemmar i expertgruppen

På 1177 vårdguiden kan du läsa mer om behandling av sjukdomar inom området endokrinologi och hypertoni.

 

Hypertoni

Bakgrundsdokumentation

Förstahandsmedel - angiontensinreceptorblockerare (ARB), ACE-hämmare, tiaziddiuretika, kalciumantagonister samt i andra hand betablockerare. Senare studier har visat att dessa medel har likartad blodtryckssänkande effekt, likartad frekvens biverkningar, likartad kardiovaskulär skyddseffekt, och en likartad kostnad. De flesta patienter behöver två eller flera läkemedel för att nå behandlingsmålet för mottagningsblodtryck: <140/90 och vid diabetes <140/85.  Med fördel kan det tredje läkemedlet läggas till på kvällen. Vid samtidig hjärtsvikt rekommenderas kandesartan före losartan. Undvik kombinationen ARB+ACE-hämmare. Spironolakton är ett bra tilläggsalternativ vid terapiresistent hypertoni, men under observation av kreatinin samt kalium.

Angiotensinreceptorblockerare

losartan

kandesartan

Angiontensinreceptorblockerare +
diuretika
losartan +
hydroklortiazid
ACE-hämmare enalapril
Kalciumantagonist amlodipin
Diuretika bendroflumetiazid
hydroklortiazid +
amilorid
spironolakton
Betablockerare atenolol

 


Lipidrubbningar

Bakgrundsdokumentation

Statiner är förstahandsmedel för alla lipidrubbningar som skall behandlas med läkemedel. Vid primärprevention för de med en måttlig riskökning och vid hög risk/sekundärprevention för de > 75-80 år rekommenderas simvastatin 40 mg 1x1 som måldos. För de <75-80 år, vid en mycket hög primärpreventiv risk, diabetes plus minst en riskfaktor, vid ett initialt LDL-kolesterol > 5 mmol/L eller sekundärpreventivt rekommenderas atorvastatin 80  mg 1x1. För de med mycket hög risk, framförallt de med en genomgången kardiell händelse, kan om LDL-målet ej uppnås behandlingen kompletteras med ezetimib 10 mg 1x1.

Statin simvastatin
atorvastatin

 


Diabetes

Bakgrundsdokumentation

Metformin är förstahandsval vid typ 2-diabetes och BMI >25, dvs flertalet patienter. Glipizid är rekommenderat SU-preparat och förstahandsmedel till normalviktiga, eller om metformin är kontraindicerat. Vid terapisvikt på metformin, är tillägg av glipizid ett primärt förstahandsval. Enligt aktuella riktlinjer kan man också kombinera metformin med endos medellångverkande insulin till natten, eller lägga till detta vid terapisvikt på kombinationen metformin och glipizid. I speciella fall kan inkretinbehandling med DPP 4-hämmare, GLP 1-analog, eller behandling med SGLT 2-hämmare bli aktuell (när behandlingarna ovan inte räcker till, om det föreligger kontraindikationer eller om förstahandsvalen ger upphov till biverkningar som bedöms särskilt allvarliga i det enskilda fallet, t ex hypoglykemier). DPP-4-hämmarna alogliptin, saxagliptin och sitagliptin har visat sig vara kardiovaskulärt säkra liksom GLP-1 analogerna lixisenatid och liraglutid, där den sistnämnda t o m visade på en liten minskad kardiovaskulär sjuklighet i den högsta dosen 1.8 mg/dag. SGLT 2-hämmaren empagliflozin har visat en minskad kardiovaskulär sjuklighet och även minskad totalmortalitet hos patienter med kranskärlssjukdom, stroke eller perifer kärlsjukdom. Av kostnadsskäl rekommenderas de nyare medlen fortfarande inte som förstahandsmedel. SGLT 2-hämmaren empagliflozin rekommenderas före inkretinbehandling, framförallt vid etablerad kardiovaskulär sjukdom. GLP-1 analog kan i undantagsfall användas till mycket överviktiga framförallt vid en samtidig betydande insulinresistens och höga insulindoser. Nystart av pioglitazonbehandling rekommenderas inte.

Perorala antidiabetika

Biguanidderivat metformin
Sulfonureid glipizid Mindiab
SGLT 2-hämmare empagliflozin Jardiance
SGLT 2-hämmare + biguanidderivat empagliflozin + metformin Synjardy
DPP 4-hämmare + biguanidderivat sitagliptin + metformin Janumet

 
Insulin

Humant, snabbverkande Insuman Rapid
Analogt, direktverkande Apidra, Humalog
Humant, medellångverkande Insuman Basal, Humulin NPH
Humant, blandinsulin Insuman Comb 25



Osteporos

Bakgrundsdokumentation 

Överväg starkt ett behandlingsuppehåll efter 3-5 års behandling med bisfosfonat. Den individuella handläggningen bör därefter anpassas efter sjukdomsgrad och behandlingsresultat. Behandling med kalcium och vitamin D bör endast ges till patienter som behandlas med bisfosfonat, till äldre patienter på äldreboende (primärprofylax), till äldreäldre som enda sekundärprofylax samt till patienter med påvisad svår vitamin D-brist. Vi en ren D-vitaminbrist kan även ett rent D-vitaminpreparat bli aktuellt, om kost samt utomhusaktivitet ej räcker till.

Bisfosfonat alendronat
Kalcium + vitamin D kalcium + kolecaliferol Kalcipos-D forte (utbyte)
Vitamin D kolecaliferol Divisun
Detremin droppar

 

Järn- och vitaminpreparat

Bakgrundsdokumentation

folsyra Folacin (utbyte)
järn Duroferon
vitamin B-12 Behepan (utbyte)

 
Kortison för systemiskt bruk

betametason Betapred (utbyte)
prednisolon


Tyreoideasjukdomar

Tyreoideahormon levotyroxin Levaxin
Tyreostatikum tiamazol Thacapzol