Region Östergötland

Endokrinologi inklusive hypertoni 2018

Medlemmar i expertgruppen

På 1177 vårdguiden kan du läsa mer om behandling av sjukdomar inom området endokrinologi och hypertoni.

 

Hypertoni

Bakgrundsdokumentation

Förstahandsmedel - angiontensinreceptorblockerare (ARB), ACE-hämmare, tiaziddiuretika, kalciumantagonister samt i andra hand betablockerare. Senare studier har visat att dessa medel har likartad blodtryckssänkande effekt, likartad frekvens biverkningar, likartad kardiovaskulär skyddseffekt, och en likartad kostnad. Med fördel kan diagnosen hypertoni sättas via hemblodtrycks- eller en 24-timmars blodtrycksregistrering. De flesta patienter behöver två eller flera läkemedel för att nå behandlingsmålet för mottagningsblodtryck: <140/90 och vid diabetes <140/85. För patienter med genomgången kardiovaskulär händelse kan ett lägre systoliskt blodtryck ibland eftersträvas. Med fördel kan det tredje läkemedlet läggas till på kvällen. Undvik kombinationen ARB+ACE-hämmare. Spironolakton är ett bra tilläggsalternativ vid terapiresistent hypertoni, men under observation av kreatinin samt kalium.

ARB

losartan                                                                            kandesartan

ARB + diuretika losartan + hydroklortiazid
kandesartan + hydroklortiazid
ACE-hämmare enalapril
Kalciumantagonist amlodipin
Diuretika bendroflumetiazid
hydroklortiazid + amilorid
spironolakton
Betablockerare atenolol

 


Lipidrubbningar

Bakgrundsdokumentation

Statiner är förstahandsmedel för alla lipidrubbningar som skall behandlas med läkemedel. Vid primärprevention för de med en måttlig riskökning och vid hög risk/sekundärprevention för de > 75-80 år rekommenderas simvastatin 40 mg till kvällen.  För de <75-80 år, vid en mycket hög primärpreventiv risk,  t ex diabetes plus minst en riskfaktor, vid ett initialt LDL-kolesterol > 5 mmol/L eller sekundärpreventivt rekommenderas atorvastatin 80  mg 1x1. För de med mycket hög risk, framförallt de med en genomgången kardiell händelse, kan om LDL-målet ej uppnås behandlingen kompletteras med ezetimib 10 mg 1x1.

Statin simvastatin
atorvastatin

 


Diabetes

Bakgrundsdokumentation

Metformin är förstahandsval vid typ 2-diabetes och BMI >25, dvs flertalet patienter. Glipizid är rekommenderat SU-preparat. Vid terapisvikt på metformin, är tillägg av glipizid ett billigt förstahandsval. Enligt de nya nationella riktlinjerna och Läkemedelsverkets rekommendation kan man också kombinera metformin med endos medellångverkande insulin till natten, eller lägga till detta vid terapisvikt på olika tablettkombinationer. Om det föreligger kontraindikationer, eller om förstahandsvalen ger upphov till biverkningar som bedöms särskilt allvarliga (t ex hypoglykemier), vid hög kardiovaskulär risk eller fetma kan behandling med SGLT 2-hämmare, GLP 1-analog eller DPP-4-hämmare bli aktuellt. I första hand rekommenderas tillägg av SGLT 2-hämmaren empagliflozin, särskilt vid en genomgången kardiovaskulär händelse då studier har visat på en minskad kardiovaskulär sjuklighet och totalmortalitet hos patienter med kranskärlssjukdom, stroke eller perifer kärlsjukdom. Även GLP-1-analogen liraglutid i den högsta behandlingsdosen (1.8 mg/dag) och SGLT 2-hämmaren kanagliflozin har visat på en liten minskning i kardiovaskulär sjuklighet och totalmortalitet, medan DPP-4-hämmarna alogliptin, saxagliptin och sitagliptin, liksom GLP-1 analogerna lixisenatid och exenatid har visat sig vara kardiovaskulärt säkra. GLP-1 analog kan i undantagsfall användas vid uttalad fetma, framförallt vid en samtidigt betydande insulinresistens, höga insulindoser och en genomgången kardiovaskulär händelse. DPP 4-hämmare, kan framförallt användas dosreducerat vid sänkt njurfunktion. 


Perorala antidiabetika

Biguanidderivat metformin
Sulfonureid glipizid Mindiab
SGLT 2-hämmare empagliflozin Jardiance
SGLT 2-hämmare + biguanidderivat empagliflozin + metformin Synjardy
DPP 4-hämmare sitagliptin Januvia
DPP 4-hämmare + biguanidderivat sitagliptin + metformin Janumet

 
Insulin

Humant, snabbverkande Insuman Rapid
Analogt, direktverkande Apidra, Humalog, Fiasp
Humant, medellångverkande Insuman Basal, Humulin NPH
Humant, blandinsulin Insuman Comb 25



Osteporos

Bakgrundsdokumentation 

Överväg starkt ett behandlingsuppehåll efter 3-5 års behandling med bisfosfonat. Den individuella handläggningen bör därefter anpassas efter sjukdomsgrad och behandlingsresultat. Den äldsta gruppen bryter sig mest och bör få aktiv behandling, om inte biologiskt mycket gammal och kort förväntad överlevnad. Intravenöst bisfosfonat, generiskt zoledronsyra, har många fördelar jämfört med en peroral behandling, och kan med fördel ges i öppenvård. Behandling med kalcium och vitamin D bör endast ges till patienter som behandlas med bisfosfonat, till äldre patienter på äldreboende (primärprofylax), samt till patienter med påvisad svår vitamin D-brist. Vid en ren D-vitaminbrist kan även ett rent D-vitaminpreparat bli aktuellt, om kost samt utomhusaktivitet ej räcker till.

Bisfosfonat alendronat
zoledronsyra

Aclasta (utbyte)
Bisfosfonat + kalcium + kolekalciferol alendronat + kalcium + kolecalciferol Tridepos
Kalcium + vitamin D kalcium + kolecalciferol Kalcipos-D forte (utbyte)
Vitamin D kolecalciferol Divisun
Detremin droppar

 

Järn- och vitaminpreparat

Bakgrundsdokumentation

folsyra Folacin (utbyte)
järn Duroferon
vitamin B-12 Behepan (utbyte)

 
Kortison för systemiskt bruk

betametason Betapred (utbyte)
prednisolon


Tyreoideasjukdomar

Tyreoideahormon levotyroxin Levaxin
Tyreostatikum tiamazol Thacapzol (utbyte)