Region Östergötland

Psykiatri 2018

Medlemmar i expertgruppen 

1177 vårdguiden kan du läsa mer om behandling av sjukdomar inom psykiatri-området.

 

Psykiska symtom vid organisk hjärnsjukdom

 

Bakgrundsdokumentation

Behandling av bakomliggande organiska faktorer är det primära. Individer som har drabbats av hjärnskada oavsett ursprung är i allmänhet känsliga för bieffekter av psykofarmaka. Bensodiazepiner och antipsykotika kan försämra kognitiv förmåga och antipsykotika kan medföra extrapyramidala och kardiovaskulära biverkningar. Sådana läkemedel bör därför i möjligaste mån undvikas, eller användas efter noggrann individuell värdering.

Nyttan av läkemedel är begränsad p.g.a. måttlig effekt och risk för bieffekter. Icke-farmakologiska insatser kommer alltid i första hand. se LMV 2008(19)5.

Vid depression och ångest är serotoninåterupptagshämmare (SSRI) såsom sertralin förstahandsval. Vid aggressivitet bör behandling med SSRI (sertralin) prövas. Psykotiska symtom kan med försiktighet behandlas med antipsykotikum i låg dos, särskilt hos äldre. Risperidon 0,5 - 1,5 mg/dag rekommenderas i första hand, under kort tid och med utvärdering av effekt och biverkningar efter två veckor. För ytterligare information se Region Östergötlands Äldrekort - läkemedel vid psykiska symtom hos äldre.

SSRI sertralin


Depression och primära ångestsyndrom

 

Bakgrundsdokumentation

Depressiva symtom och lindrig egentlig depression/lindrig ångest bör i första hand behandlas med icke-farmakologiska metoder. När man väljer läkemedelsbehandling är SSRI-preparat förstahandsmedel. Viktigt är att tidigare erfarenheter av farmakologisk behandling tas tillvara vid terapivalet. Effektmässigt är SSRI-preparaten väsentligen likvärdiga. Vid utebliven effekt - överväg bristande följsamhet (serumkoncentration kan vägleda). Dosoptimera vid behov.

 

Medelsvår eller svår egentlig depression, första farmakologiska behandlingsförsöket
SSRI

escitalopram
sertralin


Andra farmakologiska behandlingsförsöket vid medelsvår eller svår depression
SSRI escitalopram
sertralin
SNRI venlafaxin
SNDI mirtazapin

 

Vid klinisk profil med hög ångestnivå och kraftig sömnstörning kan mirtazapin vara att föredra, dock stor risk för oönskad viktuppgång.


Ångestsyndrom


Bakgrundsdokumentation

Vid lindriga och nydebuterande primära ångestsyndrom bör icke-farmakologisk behandling (t.ex. KBT) övervägas med en inriktning mot pedagogiskt förklarande insatser.

Generaliserat ångestsyndrom (GAD)

SSRI sertralin
SNRI venlafaxin

Paniksyndrom med eller utan agorafobi

SSRI sertralin

Vid terapisvikt efter dosoptimering kan venlafaxin med halverad startdos övervägas.

Obsessiva-kompulsiva syndrom (OCD)

SSRI sertralin


Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)

SSRI sertralin

Social fobi eller socialt ångestsyndrom 

SSRI sertralin

Vid terapisvikt efter dosoptimering kan venlafaxin eller escitalopram övervägas.

Akuta ångesttillstånd

Beakta beroendepotentialen vid behandling med bensodiazepiner. Vid bruk längre än 10 dagar ökar risken för beroendeutveckling. För att minska risken för hjärtbiverkningar bör äldre behandlas med hydroxizin (Atarax) endast om det inte kan undvikas och då ej med mer än 50 mg per dygn. Långtidsbehandling med  hydroxizin (Atarax) bör undvikas hos äldre p.g.a. risk för antikolinerga biverkningar.

histaminreceptor-
antagonist

hydroxizin Atarax (utbyte)

 

Sömnsvårigheter

 
Bakgrundsdokumentation

Sömnmedel ska endast användas för korttidsbehandling. Kort behandlingstid och intermittent behandling minskar risken för toleransutveckling. Information och rådgivning om sömnhygien samt psykologiska behandlingsalternativ bör erbjudas innan farmakologisk behandling. Vid långvariga sömnstörningar ska bakomliggande orsak utredas. Beakta att alimemazin har antikolinerga effekter (bör undvikas till äldre) och kan orsaka QT-förlängning. Alimemazin doseras bäst 1-2 timmar före sänggående.

Insomningsbesvär + uppvaknanden  zopiklon

alimemazin


Theralen, Alimemazin APL


Alkoholberoende


Bakgrundsdokumentation 

Farmakologisk återfallspreventiv behandling bör erbjudas personer med alkoholberoende. Det finns en betydande underförskrivning av läkemedel vid alkoholberoende. Disulfiram fungerar som spärrmedicin och säkerställer nykterhet under behandlingstiden förutsatt att den tas övervakat. Naltrexon minskar risken för att liten mängd alkohol utlöser återfall med okontrollerat drickande och ökar antalet missbruksfria dagar. Akamprosat minskar sug, tankar på alkohol och främjar helnykterhet. Typ av alkoholberoende kan styra valet av preparat (se bakgrundsdokumentation). Behandlingen bör pågå 6-12 månader. Behandlingen skall kombineras med medicinsk rådgivning ("brief intervention", motiverande samtal, KBT), psykosocial intervention och uppmuntran att delta i självhjälpsgrupper såsom AA eller Länkarna.

              disulfiram Antabus
  akamprosat Campral, Aotal
naltrexon