Landstinget i Östergötland

Från toaletten till dricksvattnet

En toalett. Ett dricksvattenglas.

Den största källan till läkemedelsutsläpp i Sverige är läkemedelsrester som utsöndras via urin och avföring. Via avloppssystemen når aktiva läkemedelssubstanser reningsverken. För att sedan komma ut i våra vattendrag.

För att läkemedel ska ha effekt krävs att de är stabila genom transport, lagring och klar sig från nedbrytning i kroppen. De här egenskaperna gör dem också motståndskraftiga mot nedbrytning i reningsverk och gör att de kan ansamlas i naturen. Läkemedelsrester har hittats i svenskt avloppsvatten, ytvatten, dricksvatten och i mark. Det är inga nivåer som är direkt skadliga för människor (Larsson & Lööf, 2014). Studier har visat att läkemedelsrester finns i avloppsvatten i Östergötland (Helmfrid och Eriksson, 2010).

Avloppsreningsverken kan i de flesta fall inte rena vattnet från läkemedel. Bara ett fåtal reningsverk i Sverige har över huvud taget en särskild läkemedelsrening, Tekniska Verken har landets första fullskaliga reningsanläggning för läkemedelsrester vid Nykvarns avloppsreningsverk i Linköping. De effektivaste reningsverken kan ta hand om 90 procent av det 25-tal läkemedelsubstanser som har undersökts. Alla andra substanser vet man än så länge ingenting om. Skillnaderna är också stora mellan olika substanser. Diklofenak till exempel, som vi vet har hög påverkan på djur redan i låga doser, passerar även de mest effektiva reningsverken relativt oförändrat.

 

Källförteckning

Helmfrid, Ingela och Eriksson, Cajsa. 2010. Läkemedelsrester från sjukhus och avloppsreningsverk. Landstinget i Östergötland.

Larsson, J. och Lööf, L. 2014. Läkemedel i miljön. I Pernilla Örtqvist. Läkemedelsboken. Uppsala: Läkemedelsverket, 1267-1279

 

Arbets- och miljömedicin forskar på läkemedels spridning i naturen. På deras sidor här på Lisa kan du läsa mer.